8 juni 2010

Min häst Gina Tricot Garcia togs ut för dopingprov (ett av tre 2009) i samband med tävlingarna på Djursholm. Och efter ett samtal från förbundet rasade min värld rasade samman – Garcia visade utslag på medicinen Flunexin i sin urin! (Man tar i första hand provet på urinen när man tar dopingprov på häst.)Då jag kom direkt från Tullstorp till den här tävlingen var vi många som blev chockade.I ridsportens värld döms du som fuskare, blir föraktad, baktalad och uthängd i media. (Men bakom rubrikerna ligger ofta en tragedi eller skandal.) Den här sorgliga historian är min.

På grund av provresultatet skickade Ridsportförbundet dopingexperten Peter Kallings och travets säkehetschef, tillika polis, Lennart Granbeck hem till mina föräldrars gård i Kungsgården. Där undersöktes mina hästar och stallet och sedan gick vi tillsammans igenom mina hästars hälsotillstånd. Det var enkelt då jag har haft samma veterinär i sex år. Han arbetar internationellt med topptravare i hela Europa. Som god vän till familjen pinas han i tid och otid av mig för varenda liten krämpa mina hästar kan tänkas ha.

Veterinär Kallings hade inget att anmärka och förklarade att Lennart Granbeck var med för att göra en helt fristående utredning. De försökte nog förklara att det här inte är jordens undergång, men jag lovar er: för mig var det!  
Granbecks oberoende utredning visade att min häst fått en kraftigt nedsmittad box på tävlingen i Djursholm. En häst hade i 24 dagar behandlats med Flunexin mot fång i just den här boxen.

Den glädje vi kände när vi fick den informationen var oerhörd! All ångest och alla funderingar om eventuellt sabotage försvann. Det obegripliga hade fått en begriplig förklaring.

Sedan fick vi från förbundet besked om att vi skulle ligga lågt. Det här var så uppenbart inte vårt fel och vi skulle inte oroa oss.
Vi fick utredningen sänd till oss, och travets veterinär Peter Forsberg skrev i ett mail att vår häst kunde ha blivit kontraminerad (= smittad genom oren box). Vi lät tre veterinärer och fyra läkare läsa igenom utredningen och alla kommer fram till samma slutsatts: Jag skulle komma att frias.

Vi kände oss också trygga med att ledamöter i diciplinnämden deltagit vid en föreläsning av dopingexperten Kallings där han påtalar hur man bör rengöra en box när man använt Flunexin. Med högtryckstvätt två gånger – och andra gången 14 dagar efter avslutad behandling!

Diciplinnämnden valde dock att döma mig till fyra månaders avstängning, jag fick inte rida för publik och inte delta i några arrangemang.
För mig betydde det straffet att sluta andas, sluta gå. Jag har inget eget ridhus, jag har inte ens en egen bana hemma. Min hemmaklubb ligger nära vår gård, den har många medlemmar och där är folk i farten hela tiden. På Tullstorp är det alltid aktivitet av något slag. Så vart skulle jag ta vägen? Var fick jag och hästarna vara? Jag blev förnedrad, uthängd som en fuskare i media, baktalad och föraktad. Hur kan man bli dömd för något man inte gjort?
Jag förlorade fotfästet totalt – i det mörker jag befann mig kan ingen människa leva. Jag grät, tappade mitt hår, kräktes över rubriker som Stoppa fusket i ridsportmedia. Det var ett känslokaos som det är svårt att sätta ord på. Jag hoppas att ingen behöver göra samma erfarenhet som jag.

Mina föräldrar, som varit kraftiga motståndare till mitt yrkesval (mamma förespråkar alltid utbildning för framtida trygghet), packade in mig och hästarna och körde oss till ett ställe i norra Spanien där alla utom en är spansktalande – mina fantastiska föräldrar, som delar min sorg och bär mina bördor när mitt lass blir för tungt.

I Spanien ställdes hunden, husvagnen, hästarna och jag av, utan Internet och teve för att jag skulle kunna bli hel igen.

Hemma anlitade vi advokat Jonas Berg. Han gjorde vittnesförteckning och höll förhör med samtliga inblandade på Djursholm. Vidare kontaktades professor Appelgren (Sveriges – kanske en av världens – högst ansedda dopingexperter) för min räkning.
Många veterinärer hörde av sig och ville vittna till min fördel – de tyckte det inträffade var en skandal. Innan travet började rengöra sina boxar på rätt sätt var det vanligt med kontaminering på samma sätt som hände min häst. Samtliga veterinärer ansåg att de inte behövdes när Appelgren skulle klargöra hur den här medicinen kan tas upp.

Den oberoende utredaren Lennart Granbeck avslöjade ridklubbens okunskap om riskerna med att hyra ut boxar där en medicinerad häst tidigare stått. Han vittnade till min fördel när ärendet kom upp i RIN (Riksidrottsnämnden = den högsta domstolen för alla sporter).
Vi yrkade aldrig på att jag skulle behålla segrarna på den tävlingen, vi har aldrig tvivlat på att Gina Tricot Garcia hade medicin i sig. Det vi slagits för är att hon inte fått preparatet av oss. Det var också självklart för alla som har utbildning inom och kunskap om doping.

Jag har nu friats helt av RIN som anser att jag uppfyllt bevisbördan, och visat att jag inte begått något fel eller någon försummelse och jag friades från påföljder. Min avstängning har upphävts. Det som för en utomstående verkar så enkelt – "Var glad! Fira att du vann!" skänker mig bara ett tomrum.
Jag kommer aldrig att förstå hur man kan bli fälld för något man inte gjort. Jag är tilltufsad, sliten och har mindre hår. Den stress jag känner för att tävla igen (mina hästar måste ju stallas upp) är helt overklig.

Men på något sätt ska jag försöka bygga upp mitt självförtroende igen och fokusera på det jag är bra på. Det finns så många som jag vill tacka, som gått vid min sida hela den här tiden. Alla kan inte nämnas, men min sponsor Gina Tricot har från dag ett stöttat och trott på mitt ord. Min advokat, som i det närmaste twittrat med mina föräldrar i den här processen. All expertis som gjort ett ofantligt grundligt och vetenskapligt arbete för min skull. Hela Tullstorp som gjort allt för att jag ska känna mig så normal som möjligt. Gamla och nya vänner jag inte visste fanns. STC (travorganisationen) som på alla sätt bidragit med sin kunskap. Travproffs, hästägare, landslagsryttare i hoppning och dressyr. Ni alla som vet hur en internationell tävlingsplats ser ut. Ni som ringt, mejlat och stöttat, innan jag fick min friande dom.
Från mig får ni all världens kramar!

Men faktum kvarstår att mina föräldrar har fått ta lån för att betala kostnaderna i samband med vår överklagan. Mina föräldrar är nämligen inte förmögna, men de var beredda att offra mycket för att ge mig tron på rättvisa och rättssäkerhet tillbaka. Men de/vi får betala – för ett fel jag inte begått!

Det här blev en ganska dyster blogg, men jag lovar att försöka släppa taget och gå vidare. Om du som läsare undrar någonting – fråga mig! Skicka dina frågor till Pollux så svarar jag. Känner någon sig sårad eller ledsen över den här händelsen så ber jag om ursäkt. Jag grubblar själv varje dag över hur jag ska undvika det här i fortsättningen.
Ser du mig på någon tävling kan jag ge dig min tid – för vadsomhelst, litet som stort. (Låt mig bara tävla klart först – även jag är nervös innan start.)

Gina Tricot Dizel vann förresten St George i Djurgården i lördags! Han var fantastisk och jag var också med!

Varma hälsningar från er Sara Henrietta