2 februari 2010

Målet är välbekanta Tullstorps gård i Skåneland, pga av väderomständigheterna litade inte föräldrarna på mina körkunskaper och mamma följde med, som chaufför och sällskap. Resan till Tullstorp brukar inte ta mer än sju timmar i vanliga fall – men inte den här gången. Efter max en timmes körning tvingar jag mamma Anne-Marie att stanna på en bensinmack, så jag kunde köpa en stor korv med mos. Pojkvännen och jag har bestämt att från första februari skulle vi ha ”hälsomånad”. Tanken hälsosam gör en dubbelt så hungrig och det höll ca en dag för mig, haha.
Tio timmar senare är vi framme. Mamma har sedan vi passerade Jönköping hållit krampaktigt i ratten, för att hålla ekipaget på vägen i snöstormen. Måste ju få påpeka att det är dubbelt så mycket snö i mina hemtrakter, men så himmla dåligt plogat söderut. Det går knappt att ta sig fram i myrfart på vägarna.
Personalen på gården har gjort i ordning boxarna 1 & 2 i utbildningsstallet åt mina hästarna, det känns lyxigt att komma fram när halmen är gyllene och höet har toppkvalité. Det är så fodret ska vara, men det är inte det lättaste att få tag på hö och halm med den hygienen som krävs, för att man ska vilja ge det till sina hästar. Du vill nog inte äta möglig eller dammig mat, det vill inte heller djur. Det är lika viktigt att de får i sig mat av bästa kvalité.
Ginatricot Garcia och Diezel kommer snabbt till rätta i sina ”nya” boxar, mamma och jag bäddar ner oss det blåa rummet i ”baren”, somnar snabbt därefter. 6.30 ringer min väckarklocka usch!  Kan ha nämnt det någon gång i mina bloggar tidigare - jag är ingen morgon människa, det är ingen vacker syn när jag släpar mig upp ur sängen. Får på mig kläder av ren vana, ställer mig vid spegeln med sminkväskan i andra handen, åh herregud vad ska man gör åt den saken i den spegel bilden, skräckfilm nästa? Ger mig på en snabb extreme makeover, lite puder och mascara, sen får det duga. Vill ju inte skrämma iväg folket med mitt anlete, men inga överdrifter här. Mamma mumlar något i sin säng, om att hon har träningsvärk överallt efter gårdagens bil körning, lyckat.
Ut i stallet och börjar greja med Garcia som är hur morgonpigg som helst. Hon gräver otåligt på gången, när jag långsamt vimsade runt med utrustningen. Klockan 9 hade jag första ridtiden för JB (Jan Brink), då jag härmed officiellt är en ärofull medlem i knytkalasets Plantskola. En utvald grupp får stöd och hjälp för att kunna komma och träna några gånger under året. Skrittar fram Sessan i tjugo minuter innan jag joggar fram henne så att kroppen får komma igång ordentligt.
Jan studsar in i ridhallen några minuter i nio, får en stor kram och sen kvittrar han vidare om att han har skottat (snö) hela morgonen m m. I år koncentrerar vi oss fullt ut på SB:1 och Grand Prix rörelser med Garcia. Chefen kollar läget med grunderna, som min sits, innan vi drar igång med de svårare övningar. Sträcker på mig lite extra när jag passerade de stora speglarna. Träningen gick helt ok, repeterade lite övningar från förra gången jag var här, trasslade lite med bytena i varje men fick till det rätt så bra på slutet.
Efter mig red Elisabet Hjelm (Lisa) med sin yngre häst vid namn Chock. Lisa som med sin andra häst Baltzar var bästa svensk på Europa mästerskapet för juniorer förra året. Hon är nu ett år äldre och jag ser förhoppningsvis fram emot att få tävla i samma lag som henne. Young rider som vi bägge nu är.
Kollade inte min nästa ridtid, var om 50 min med ginatricot Diezel, (bråttom-bråttom). Fick nämligen hoppa in på Malin Ljungkranz ridtid. Hennes häst Larino har enligt obekräftade uppgifter brutit benet, Usch vad hemskt. Vill inte tänka på hur jag skulle må om något sådant hände mina hästar! Med Diezel fick jag mycket beröm bla. för utvecklingen av hans galoppkvalité. De annars så svåra bytesserierna börjar kännas som en barnlek. Jobbade mer på traven, där jag skulle lära mig att känna takten, inte rida stort och flashigt utan att kunna rida långsam takt och snabbare takt, men med samma steglängd. Detta kan beskrivas såhär: när jag fick till den ”snabba” takten, kändes det som om man skulle studsa ur sadeln.
Sköter av båda hästarna och smörjer utrustningen, som jag sedan hänger upp snyggt på de välpolerade krokarna i sadelkammaren.
Går upp i baren och möts av en ljuvlig mat doft, blir en hel del skvallrande vid lunchen, allra helst med mammorna är närheten. Självklart ska de pinsammaste historierna komma upp gång på gång.
Men det bjuder jag på, mamma, haha! Efter en lång och intensiv dag, i säng tidigt för att kunna vara på topp till morgondagens träning.

God Natt Kramar
Sara Henrietta