Kigermustang

Historik
Liksom andra mustanger härstammar kigermustangen från de spanska hästar som fördes till Nord- och Sydamerika i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. Det unika med den här rasen är att hästarna var isolerade i ett svårtillgängligt bergsområde i sydöstra Oregon i flera år. Det gjorde att de inte korsades med andra mustanghjordar eller kringströvande, tama hästar. De upptäcktes faktiskt inte förrän 1977 under en hopdrivning. Blodprov visade att kigermustangerna kan spåras direkt till de tidiga spanska hästarna. De anses vara de bästa återstående exemplaren av den spanska mustangen. För att behålla renheten i rasen har USA:s ämbetsverk för jordförvaltning bevarat två speciella, åtskilda områden där kigermustangerna kan fortsätta att ströva vilt i Oregon.

Exteriör
Finskuret huvud som kan ha en något konvex profil. Framträdande ögon, nätt mule, nätta, spetsiga öron med lätt böjda spetsar. Medellång hals. Djup, muskulös bröstkorg. Kort, bred rygg. Muskulös bakdel. Starka ben med tät benstomme. Små, hårda, svarta hovar.

Speciella kännetecken
Färgen är oftast black (röd- brun- eller musblack) och hästarna har primitiva tecken som sebraränder på benen och ål. Man och svans är ofta tvåfärgade i svart och någon ljusare färg.  
Mankhöjd: 134–155 cm
Ursprung: USA, Nordamerika
Temperament: Nyfiken och intelligent. Självsäker, djärv och läraktig.

Användning
Tur- och distansridning, boskapsarbete, körning och som packhäst.